Profeten ﷺ berättar att Allah förbjudit sig själv från att förtrycka och även förbjudit skapelsen från att förtrycka, därför får de inte förtrycka varandra. Skapelsen är vilseledd från den rätta vägen förutom när Allah vägleder den och ger den framgång. Den som ber Allah om vägledning kommer att framgångsrikt att vägledas. Skapelsen är i behov av Allah i alla angelägenheter, den som ber Allah kommer att få sina behov mötta och Allah kommer att vara tillräcklig för den. Alla begår synder dag och natt, men Allah döljer dem och visar överseende med dem om tjänaren ber om förlåtelse. De kan varken skada eller gynna Allah på något sätt. Även om de hade det mest gudfruktiga hjärtat skulle det inte tillägga något i Allahs herravälde. Och även om de hade det värsta hjärtat skulle det inte minska något från hans herravälde, eftersom de är i behov av Allah under alla omständigheter, tider och platser. Han är däremot fri från behov. Om de hade stått på en enda plats, både människor och jinner, från den första till den sista, och bad till Allah skulle han gett var och en deras önskemål utan att det minska något från det som finns hos Allah. På samma sätt som en nål som doppas i havet och tas ut, inte minskar något på havets vattenmängd. Detta tyder på Allahs perfektion och att han saknar några som helst behov. Allah bevarar tjänarnas handlingar och räknar dem, sedan återgäldar han dem på domedagen. Den som belönas för sina goda handlingar ska tacka Allah då han gett honom framgång att göra goda handlingar. Den som däremot möter ett annat öde än föregående ska inte klandra andra än sig själv då han själv utfört dåliga handlingar som lett honom till fördärv.